Astronomi
Jag kommer förmodligen aldrig att veta vad som var upphovet till vårt universum, jag är bara matad med andra människors tankar och idéer vilka jag sedan hittat samband mellan och präglat med mina egna ord.
Jag vill se universum, inte som något levande i sig utan mer som en del av något levande.
En teori jag länge begrundat är möjligheten för solsystemet att vara en sorts atom, med solen som atomkärna och planeterna som elektroner där gravitationen är som den elektriska energi som beskrivs för att hålla ihop atomen. Då ser jag till det att allt skulle vara uppbyggt av atomer och atomerna tillsammans bildar en atom av större kvantitet. Eftersom att rummet i universum och ”bortom” är ett så obegripligt begrepp kan vi inte veta vad som finns där, att det skulle vara något vi kan ge namn till eller ens tänka oss är inte självklart. Det som finns där, om det ens finns något där som man kan definiera som något, skulle då kunna vara fler atomer. Därför tänker jag mig då också att atomerna vi är uppbyggda av möjligen besitter intelligent liv, för att tro att vi är de enda i hela universum är bara självupptaget, och dessutom om det skulle varit så kan jag ju då säga att framtiden för intelligent liv inte ser så ljus ut som vi håller på. Men alltså så skulle det då inte vara helt omöjligt att vi var en atom i en ”atom”.
Men om vi då säger att vi ser vårt universum som en del av en levande organism så borde ju den i rimlighetens namn, som alla organismer ha en livsspann, och det är så jag tänkte försöka förklara det fenomen att expanderingen av galaxen fortfarande accelererar.
Liknelsen med en organisms liv kan ses så att man i de yngre åren är sårbar, men öppen för kunskap och intryck. Ju äldre man blir kan man i allt större grad omsätta kunskapen och förvalta den, men att lära sig ny blir allt svårare. Det är runt denna tid man besitter mest kunskap och i princip når sin utvecklings kulmen innan man tillslut börjar glömma och på sätt och vis återgår till föregående stadium. Hur detta då hänger ihop med universums accelererande expandering ser jag på det sätt att universum fortfarande är i sina ”unga” år och kraftigt expanderar sina ”kunskapsområden”, men jag ser även universum som pulserande i likhet med en organisms livsspann vilket ger att expanderingen tillslut når sin kulmen och därefter komprimeras. Då universum sedan komprimerats till minsta möjliga punkt startas processen om igen och expansionen upprepas eftersom att universum är en del av något levande, pulserande och inte kan tygla den gigantiska massa som en gång varit. Därför tror jag då detta kommer att pågå ”för evigt”. För om man ser objektivt så ”dör” vi ju aldrig eftersom att vi hela tiden blir en del av något nytt. (Vi förmultnar till jord och ger näring till en växt, som ger näring till ett djur osv.) Så tror jag att det ligger till med universum också.
Brev till okända livsformer:
Om ni kan förstå svenska så vill jag bara säga att vi skulle behöva lite hjälp angående situationen på jorden. Det verkar inte gå så bra för oss att samsas och vi förstör vårt hem. Om liknande scenario uppspelats på er ”planet”, ge oss lite tips för bästa möjliga utkomst ur denna härva. Skicka lite teknik också [Inga vapen, tack, vi leker inte bra med dem], Jag skickar med lite jord och vatten som ni kan analysera. OBS! om ni behöver översätta denna text, använd inte Google Translate, kan skapa missförstånd.
Hej så länge!
Moa Dahlberg NV10B (21/02/2011)