Jane Eyre
Titeln: Titeln är Jane Eyre, vilket är namnet på huvudpersonen i boken.
Huvudpersonen: Jane Eyre beskriver sig själv hela tiden som liten, ful och obetydlig, men under det yttre skalet finns en människa som vet vad hon vill och inte låter sig tryckas ner.
Fienden: Detta skulle jag nog säga är samhället. Detta finns personifierat som Mrs Reed vilken hela tiden gör det klart för Jane att hon inte är något värd. Men genom hela boken stöter Jane på hinder som förstoras av oförstående människor som endast ser till hennes klass, förmögenhet och kön. Människan bakom är det mer sällan att någon noterar, trots att denna har väldigt bestämda åsikter om tillvaron och sitt eget liv.
Mentorn: Jag anser att huvudpersonen byter mentor genom boken vid flera tillfällen. Vid barndomen har hon tjänsteflickan Bessie som sin mentor och den enda som faktiskt bryr sig en aning om henne, på Lowood faller mentor-rollen på den sköna rektorn och sedan på Rochester då de träffas och han blir sedan den mest bestående mentorn i boken.
Formbytaren: Detta skulle jag nog säga är Mr Rochester. Till en början är han kylig och tilltalar huvudpersonen ringa, men då de spenderar allt mer tid tillsammans lyckas hon bryta den kyliga fasad han kämpar för att upprätthålla och får se hans verkliga jag lysa igenom.
Skuggor: Den största skuggan är nog Jane själv, då hon så många gånger sätter andra framför sig själv och försöker göra andra till lags, utan att se till sina egna behov eller försöker finna sin egen lycka. Men allteftersom kapitlen kommer till ända växer hon och inser att hon faktiskt är viktig, om så inte för någon annan, utan för sig själv.
Tillvaro: Den förändras en aning då huvudpersonen flyttar, men vi befinner oss hela tiden i 1800-talets England, på landsbygden.
Inledningen: Boken börjar med att Jane Eyre sitter uppkrupen i fönstersmygen hos sin morbors familj, vilken är hennes fosterfamilj. Morbrodern är framliden, så hon bor med hans änka och deras barn, vilka alla känner stor olust över hennes närvaro och behandlar henne som om hon vore inget värd.
Krångel: Jane har ju inte haft det lätt under sin barndom, och det hjälper inte sen då hon faller för Mr Rochester och utöver att undra ifall han hyser några känslor för henne också, måste hon hela tiden trycka undan sina sanna känslor därför att hon vet att samhället inte skulle samtycka.
Kris: När hon äntligen fått sina känslor besvarade av Mr Rochester och det rustas upp för bröllop får hon reda på den mörka hemlighet som gömmer sig på Thornfield Hall. Mr Rochester är sedan tidigare gift och har sin sinnessjuka fru inlåst på tredje våningen. Trots att hon vill förlåta honom så kan hon inte nedvärdera sig själv till att bli hans älskarinna, så hon lämnar honom.
Klimax: Då hon lämnat Mr Rochester hittar hon (efter vissa komplikationer) sina kusiner, av vilka en är en präst som ska bli missionär och vill ta henne till missionärshustru. Men hon inser snart att han aldrig skulle kunna älska henne och minns då den kärlek hon haft med Mr Rochester, så hon lämnar sina kusiner och letar då upp Mr Rochester.
Slut: Mr Rochester blev illa skadad i en eld hans galna hustru startat. Hustrun hoppade från taket och dog, och Mr Rochesters syn vart förstörd och ena handen behövdes amputeras. Jane gifter sig då tillslut med Mr Rochester och äntligen får de vara tillsammans. Till dess att deras förstfödde son läggs i Mr Rochesters armar har han återfått synen på ena ögat.
Övriga tankar: Texten tyder även på någon som var relativt världsvan, speciellt för den tiden, och anspelar även en aning på frenologi, till en början tyckte jag att texten var en aning mogen för en yngre flicka, men då det framgick att det var tillbakablickar mer likt en biologi vart det mer förståeligt. De långtradiga beskrivningarna gjorde boken lite seg, men när man väl kommit in i den var den faktiskt bra..
En bokanalys av MOA DAHLBERG NV10B
Huvudpersonen: Jane Eyre beskriver sig själv hela tiden som liten, ful och obetydlig, men under det yttre skalet finns en människa som vet vad hon vill och inte låter sig tryckas ner.
Fienden: Detta skulle jag nog säga är samhället. Detta finns personifierat som Mrs Reed vilken hela tiden gör det klart för Jane att hon inte är något värd. Men genom hela boken stöter Jane på hinder som förstoras av oförstående människor som endast ser till hennes klass, förmögenhet och kön. Människan bakom är det mer sällan att någon noterar, trots att denna har väldigt bestämda åsikter om tillvaron och sitt eget liv.
Mentorn: Jag anser att huvudpersonen byter mentor genom boken vid flera tillfällen. Vid barndomen har hon tjänsteflickan Bessie som sin mentor och den enda som faktiskt bryr sig en aning om henne, på Lowood faller mentor-rollen på den sköna rektorn och sedan på Rochester då de träffas och han blir sedan den mest bestående mentorn i boken.
Formbytaren: Detta skulle jag nog säga är Mr Rochester. Till en början är han kylig och tilltalar huvudpersonen ringa, men då de spenderar allt mer tid tillsammans lyckas hon bryta den kyliga fasad han kämpar för att upprätthålla och får se hans verkliga jag lysa igenom.
Skuggor: Den största skuggan är nog Jane själv, då hon så många gånger sätter andra framför sig själv och försöker göra andra till lags, utan att se till sina egna behov eller försöker finna sin egen lycka. Men allteftersom kapitlen kommer till ända växer hon och inser att hon faktiskt är viktig, om så inte för någon annan, utan för sig själv.
Tillvaro: Den förändras en aning då huvudpersonen flyttar, men vi befinner oss hela tiden i 1800-talets England, på landsbygden.
Inledningen: Boken börjar med att Jane Eyre sitter uppkrupen i fönstersmygen hos sin morbors familj, vilken är hennes fosterfamilj. Morbrodern är framliden, så hon bor med hans änka och deras barn, vilka alla känner stor olust över hennes närvaro och behandlar henne som om hon vore inget värd.
Krångel: Jane har ju inte haft det lätt under sin barndom, och det hjälper inte sen då hon faller för Mr Rochester och utöver att undra ifall han hyser några känslor för henne också, måste hon hela tiden trycka undan sina sanna känslor därför att hon vet att samhället inte skulle samtycka.
Kris: När hon äntligen fått sina känslor besvarade av Mr Rochester och det rustas upp för bröllop får hon reda på den mörka hemlighet som gömmer sig på Thornfield Hall. Mr Rochester är sedan tidigare gift och har sin sinnessjuka fru inlåst på tredje våningen. Trots att hon vill förlåta honom så kan hon inte nedvärdera sig själv till att bli hans älskarinna, så hon lämnar honom.
Klimax: Då hon lämnat Mr Rochester hittar hon (efter vissa komplikationer) sina kusiner, av vilka en är en präst som ska bli missionär och vill ta henne till missionärshustru. Men hon inser snart att han aldrig skulle kunna älska henne och minns då den kärlek hon haft med Mr Rochester, så hon lämnar sina kusiner och letar då upp Mr Rochester.
Slut: Mr Rochester blev illa skadad i en eld hans galna hustru startat. Hustrun hoppade från taket och dog, och Mr Rochesters syn vart förstörd och ena handen behövdes amputeras. Jane gifter sig då tillslut med Mr Rochester och äntligen får de vara tillsammans. Till dess att deras förstfödde son läggs i Mr Rochesters armar har han återfått synen på ena ögat.
Övriga tankar: Texten tyder även på någon som var relativt världsvan, speciellt för den tiden, och anspelar även en aning på frenologi, till en början tyckte jag att texten var en aning mogen för en yngre flicka, men då det framgick att det var tillbakablickar mer likt en biologi vart det mer förståeligt. De långtradiga beskrivningarna gjorde boken lite seg, men när man väl kommit in i den var den faktiskt bra..
En bokanalys av MOA DAHLBERG NV10B