Den osynliga julklappen
Titeln: Titeln anspelar på en julklapp som inte kan ses eller slå in, och oftast är det den sortens julklappar som är de mest minnesvärda.
Huvudpersonen: Jag anser att huvudpersonen är Tomas, för det är utifrån hans synvinkel vi ser allt och det är hans känslor och tankar som berättelsen fokuserar på.
Fienden/skuggor: Tomas ångest är nog den största skuggan, för även om konkursen orsakar den så är det ju just ångesten över konkursen som drar ner huvudpersonen.
Mentorn: Denna roll skulle jag nog tilldela Amanda, för att även om pappan är en stor förebild verkar han sällan komma med råd eller trösta eller något annat likt en mentor, medan Amanda verkar vara en karaktär med typiska ”mentors-drag”.
Formbytaren: Pappan är en formbytare, då Tomas i slutet av novellen inser att han inte är den allsmäktiga varelse han trott. Även konkursen är en formbytare, men detta kommer ju av att pappan är en formbytare, så hade inte pappan varit det, hade inte konkursen heller.
Tillvaro: Härnösand, runt 1900-talet.
Inledningen: Tomas betraktar snöflingorna som smälter, julen nalkas. Allt är stilla och tyst, Tomas är ensam. Han önskar så gärna att han bara kunde försvinna likt snöflingorna.
Krångel: Tomas börjar inse hur påträngande konkursen som det talats om är då de går till bondhandlarna för att handla, det känns som att alla vet om konkursen och ångesten grabbar tag i Tomas.
Kris: En tiggarpojke stjäl av familjen, och detta kan Tomas inte släppa, för han tror att det kommer att bli så att han också blir tvungen att stjäla då de går i konkurs, för att överleva. Han får en ångest-attack då de förlorar pengar på grund av försäkringen då ett hus i staden brinner.
Klimax: Tomas har sönder spegeln på julafton. Spegeln går i bitar, och allt brister för Patron Lack.
Lärdom: Tomas förstår att hans pappa varken är odödlig eller allsmäktig, han är bara en människa, precis som Tomas.
Slut: Trots att de har gått i konkurs är Tomas glad, för att han äntligen kan se pappans verkliga jag och inte bara den hårda fasaden.
En bokanalys av MOA DAHLBERG NV10B