Freedom writers
Titeln anspelar ju på precis det som filmen handlar om ”freedom writers”, alltså dem här ungdomarna som skriver för att kunna ventilera sig och fly sin vardag för att sedan lättare kunna handskas med sina motgångar i livet för att kunna göra en förändring för sig själva och så många andra. De skriver för frihet, frihet från fördomar och allt annat som tynger ner vår korrupta värld.
Krångel: Det stora krånglet i denna film är ju ursprungligen människans värderingar. Det skulle vara väldigt lätt att skylla allt på rasismen som är ett faktum, men man måste försöka leta djupare och då kan man ju tänka sig att USA:s fientlighet mot invandring är det som är problemet. Men varför är då de så väldigt främlingsfientliga då? Detta har ju sitt ursprung redan hos neandertalarna. Om till exempel två stycken neandertalare från olika klaner bråkar om ett köttstycke så kommer ju respektive klan backa upp sin egen medlem i kampen om köttstycket. Och därför leder det till att dessa klaner börjar bråka och blir fiender, och detta sprids inom klanerna och då om två andra neandertalare från dessa klaner möts så hatar de varandra utan att de egentligen vet varför, de vet bara att de är fiender och att det ska vara så. Samma princip gäller även i nutiden, det handlar bara om jobb och sådant istället för ett köttstycke. Detta skall man ju då inte se som ett berättigande för rasism utan vi måste bara försöka förstå problemet, för det är då vi förstår som vi kan förändra.
Kris: Det finns ju så många kriser, eftersom att det finns så många att följa, men jag skulle nog säga att den verkliga krisen är då lärarinnan stöter på all denna rasism för första gången och börjar engagera sig i eleverna även utanför klassrummet. Och när alla dessa motgångar möter henne, som när de andra lärarna bara tycker hon är omständig när hon insisterar på att hjälpa eleverna eller när jobbet börjar gå ut över hennes privatliv. Detta leder ju tillslut till att allt hon finner en mening i är att hjälpa dessa elever, för att de är dem som verkligen uppskattar det hon gör och det hon kämpar för när så många andra är emot henne.
Klimax: Detta kommer ju när allt hon kämpat för liksom rasar ihop samtidigt. Hennes man lämnar henne för att han tycker att hon prioriterar jobbet framför honom, hon får veta att hon troligtvis inte kommer få ha sin klass nästa år och alla lärare är emot henne för att hon river upp ordningen och ändrar om symmetrin inom skolan.
Segern; Det kommer ju som en seger eller vad man ska kalla det då hon får veta att hon får ha sina elever längre än hon först trott och dem tillsammans lyckas ge ut boken med elevernas livsöden och tankar, för då vet dem att de har gjort en liten förändring om än bara en liten skillnad för mänskligheten så en stor skillnad för många liv. De förstår nu att de kan göra skillnad om de bara vill, tillsammans kan de uträtta stora saker.
Värld: Detta är ju nutiden. En helt vanlig förort i USA, det enda man kan komma att reagera så starkt på är ju vad mycket gängbråk och sådant som pågår, men det är den skrämmande verkligheten.
Mentorn: Detta tycker jag är lärarinnans pappa, för det är honom hon går till när hon behöver hjälp och det är honom hon ser upp till och det är han som finns där när ingen annan finns. Men lärarinnan är ju också en sorts mentor till eleverna.
Formbytare: Jag tycker att alla elever är formbytare, för att när de väl fått förståelse för hur förryckta deras värderingar är blir dem tvungna att omvärdera allt de någonsin trott på, de byter ståndpunkt och ser saker ur en annan synvinkel, och detta gör dem alla till formbytare.
Fiender/Skuggor: Det finns så väldigt många om man ska se till personer; lärarna, de flesta som lever i samhället, ja till och med eleverna är från en början också en del av detta. Men jag tycker ändå att den mest överhängande fienden är människans värderingar överhuvudtaget. Vi tänker bara på oss själva hela tiden och vi ska alltid stoppa in allt i ett fack, vi kan inte bara vara människor, nej, då måste vi vara afrikaner, asiater, amerikaner och européer! Och genom att vi skapar dessa grupper så vänds vi ofta emot varandra, för i och med att vi ingår i en grupp bildas en särskild samhörighet och då gör vi allt för att hålla fast vid detta, så om någon ”hotas” så hjälper alla till. Och visst, detta är ju bra ibland, men det hade ju varit så mycket bättre om vi alla hade kunnat känna samhörighet och hjälpa varandra, inte för att vi har samma hudfärg utan för att vi vill hjälpa våra medmänniskor och helt enkelt lysa upp någon annans dag. En annan sak som är överhängande i filmen är det budskap att vi måste tro på oss själva, vi måste lita på att vi kan göra en förändring, för om vi inte gör det är det bara vi själva som hindrar oss från att uppnå det vi vill.
Vem är huvudpersonen i filmen? Trots att många av barnen har stora och väldigt betydande roller skulle jag nog säga att lärarinnan är huvudpersonen i den här filmen, för hon är så betydande för berättelsen och henne skulle man inte klara sig utan. Dessutom så är det ju hon som från början tar tag i problemet, och det är hon som jobbar så hårt för att engagera andra i att bli en del av förändringen.
På vilket sätt handlar filmen om rasism? Den handlar väldigt mycket om rasism därför att det är många dispyter i filmen som har sitt ursprung i rasism trots att man inte alltid inser det. Som Eva sa i början; ”Det är så mycket bråk här, och dem flesta kommer man inte ihåg hur de ens började.” Ungdomarna och alla andra i samhället upprepar ju också saker om att ”försvara sina egna” hela tiden och detta innebär ju oftast då att försvara dem mot andra, av annat folkslag, på ett eller annat sätt. Också lärarna är väldigt rasistiska och säger att utbildning är bortkastad på invandrarna efter som de inte vill lära sig och eftersom de har sönder allt material de får. Men ingen ger dem ju en chans att göra annat heller tills lärarinnan kommer och rör upp allt de är vana vid för att kunna skapa nya möjligheter att utvecklas och skapa förståelse samt acceptans för mänskligheten i alla dess former och färger.
Vad är de historiska orsakerna till att eleverna har så svåra liv? Den här staden är ju väldigt uppdelad i många olika grupper av väldigt många olika orsaker. Dels är det ju pågrund av invandringen, för vi söker ju oss till människor som är lika oss själva, för vem kan förstå mig bättre än någon som jag? Därför söker man sig till folk med liknande bakgrund. Staden har också väldigt stora ekonomiska klyftor och detta skapar också uppdelning och leder till många konflikter där grupperna stödjer sina ”medlemmar” och då blåses bråken upp så mycket att det drabbar alla.
Vilken scen var den starkaste för dig? När hon ser att dem alla har lämnat dagböckerna och att de vill att hon ska läsa dem, i och med detta ger dem henne chansen att förstå och chansen att hjälpa dem. Men det som påverkade mig mest var när hon förstod att hon inte kan förstå. Alltså, hon är en vit medelklasskvinna som aldrig har stött på så många motgångar och när hon förstår hur elevernas liv egentligen är så vet hon att hon aldrig kommer att kunna förstå, men hon försöker i alla fall och ger inte upp. Det är det som är det viktiga, för genom hennes försök så växer en gemenskap mellan henne och eleverna, för det är ingen som försökt förstå förut, men det gör hon.
Vad är det med själva skrivandet som blir så viktigt för eleverna? Jag tror det är den känslan av frihet de får så de kan släppa ur sig allt de hållit inne med. Det finns en plats i denna mörka värld där de kan skriva vad som helst utan att bli dömda.
Jag tror också att det är så att de får chansen att känna att deras historia betyder något, det är alltid någon som finns där som är intresserad av att läsa det de skrivit. Och ofta så känner de sig så osynliga annars i livet, men de kan alltid vända sig till skrivandet och där blir de uppskattade och bekräftade som de personer de verkligen är.
Vilka två olika syner på skola och undervisning ser du i filmen? Utbildning är ett sätt att ta sig ur fattigdom och okunnighet, men ingen har gett dessa elever chansen att bli intresserade och därför tycker de att skolan är onödig och de bryr sig inte om undervisningen. När de inte bryr sig om undervisningen tycker lärarna att den bara är bortkastad på eleverna och då orkar lärarna inte bry sig, speciellt om invandrarna som i deras ögon är ”värst”. Men då kommer den här lärarinnan som är intresserad och engagerad och hon vill hjälpa eleverna istället för att bara trycka i dem information och skicka iväg. Hon rör om i allt de är vana vid och enar eleverna istället för att separera dem. Hon ger dem den chans de behövde, chansen att bli intresserade, att få bry sig om något.
Vad säger filmen om sanning? Det är så viktigt att säga sanningen trots att det kanske inte är det som gynnar en själv mest. Om vi inte talar sanning kan vi inte räkna med rättvisa och då uppstår så många onödiga konflikter som annars hade kunnat undvikas. Det är också genom osanning så många fördomar och annat sådant uppstår och detta leder ju till större uppdelning inom samhället och mer rasism. Vi är en del av problemet och därför måste vi också vara en del av lösningen.
En filmanalys av MOA DAHLBERG NV10B
Krångel: Det stora krånglet i denna film är ju ursprungligen människans värderingar. Det skulle vara väldigt lätt att skylla allt på rasismen som är ett faktum, men man måste försöka leta djupare och då kan man ju tänka sig att USA:s fientlighet mot invandring är det som är problemet. Men varför är då de så väldigt främlingsfientliga då? Detta har ju sitt ursprung redan hos neandertalarna. Om till exempel två stycken neandertalare från olika klaner bråkar om ett köttstycke så kommer ju respektive klan backa upp sin egen medlem i kampen om köttstycket. Och därför leder det till att dessa klaner börjar bråka och blir fiender, och detta sprids inom klanerna och då om två andra neandertalare från dessa klaner möts så hatar de varandra utan att de egentligen vet varför, de vet bara att de är fiender och att det ska vara så. Samma princip gäller även i nutiden, det handlar bara om jobb och sådant istället för ett köttstycke. Detta skall man ju då inte se som ett berättigande för rasism utan vi måste bara försöka förstå problemet, för det är då vi förstår som vi kan förändra.
Kris: Det finns ju så många kriser, eftersom att det finns så många att följa, men jag skulle nog säga att den verkliga krisen är då lärarinnan stöter på all denna rasism för första gången och börjar engagera sig i eleverna även utanför klassrummet. Och när alla dessa motgångar möter henne, som när de andra lärarna bara tycker hon är omständig när hon insisterar på att hjälpa eleverna eller när jobbet börjar gå ut över hennes privatliv. Detta leder ju tillslut till att allt hon finner en mening i är att hjälpa dessa elever, för att de är dem som verkligen uppskattar det hon gör och det hon kämpar för när så många andra är emot henne.
Klimax: Detta kommer ju när allt hon kämpat för liksom rasar ihop samtidigt. Hennes man lämnar henne för att han tycker att hon prioriterar jobbet framför honom, hon får veta att hon troligtvis inte kommer få ha sin klass nästa år och alla lärare är emot henne för att hon river upp ordningen och ändrar om symmetrin inom skolan.
Segern; Det kommer ju som en seger eller vad man ska kalla det då hon får veta att hon får ha sina elever längre än hon först trott och dem tillsammans lyckas ge ut boken med elevernas livsöden och tankar, för då vet dem att de har gjort en liten förändring om än bara en liten skillnad för mänskligheten så en stor skillnad för många liv. De förstår nu att de kan göra skillnad om de bara vill, tillsammans kan de uträtta stora saker.
Värld: Detta är ju nutiden. En helt vanlig förort i USA, det enda man kan komma att reagera så starkt på är ju vad mycket gängbråk och sådant som pågår, men det är den skrämmande verkligheten.
Mentorn: Detta tycker jag är lärarinnans pappa, för det är honom hon går till när hon behöver hjälp och det är honom hon ser upp till och det är han som finns där när ingen annan finns. Men lärarinnan är ju också en sorts mentor till eleverna.
Formbytare: Jag tycker att alla elever är formbytare, för att när de väl fått förståelse för hur förryckta deras värderingar är blir dem tvungna att omvärdera allt de någonsin trott på, de byter ståndpunkt och ser saker ur en annan synvinkel, och detta gör dem alla till formbytare.
Fiender/Skuggor: Det finns så väldigt många om man ska se till personer; lärarna, de flesta som lever i samhället, ja till och med eleverna är från en början också en del av detta. Men jag tycker ändå att den mest överhängande fienden är människans värderingar överhuvudtaget. Vi tänker bara på oss själva hela tiden och vi ska alltid stoppa in allt i ett fack, vi kan inte bara vara människor, nej, då måste vi vara afrikaner, asiater, amerikaner och européer! Och genom att vi skapar dessa grupper så vänds vi ofta emot varandra, för i och med att vi ingår i en grupp bildas en särskild samhörighet och då gör vi allt för att hålla fast vid detta, så om någon ”hotas” så hjälper alla till. Och visst, detta är ju bra ibland, men det hade ju varit så mycket bättre om vi alla hade kunnat känna samhörighet och hjälpa varandra, inte för att vi har samma hudfärg utan för att vi vill hjälpa våra medmänniskor och helt enkelt lysa upp någon annans dag. En annan sak som är överhängande i filmen är det budskap att vi måste tro på oss själva, vi måste lita på att vi kan göra en förändring, för om vi inte gör det är det bara vi själva som hindrar oss från att uppnå det vi vill.
Vem är huvudpersonen i filmen? Trots att många av barnen har stora och väldigt betydande roller skulle jag nog säga att lärarinnan är huvudpersonen i den här filmen, för hon är så betydande för berättelsen och henne skulle man inte klara sig utan. Dessutom så är det ju hon som från början tar tag i problemet, och det är hon som jobbar så hårt för att engagera andra i att bli en del av förändringen.
På vilket sätt handlar filmen om rasism? Den handlar väldigt mycket om rasism därför att det är många dispyter i filmen som har sitt ursprung i rasism trots att man inte alltid inser det. Som Eva sa i början; ”Det är så mycket bråk här, och dem flesta kommer man inte ihåg hur de ens började.” Ungdomarna och alla andra i samhället upprepar ju också saker om att ”försvara sina egna” hela tiden och detta innebär ju oftast då att försvara dem mot andra, av annat folkslag, på ett eller annat sätt. Också lärarna är väldigt rasistiska och säger att utbildning är bortkastad på invandrarna efter som de inte vill lära sig och eftersom de har sönder allt material de får. Men ingen ger dem ju en chans att göra annat heller tills lärarinnan kommer och rör upp allt de är vana vid för att kunna skapa nya möjligheter att utvecklas och skapa förståelse samt acceptans för mänskligheten i alla dess former och färger.
Vad är de historiska orsakerna till att eleverna har så svåra liv? Den här staden är ju väldigt uppdelad i många olika grupper av väldigt många olika orsaker. Dels är det ju pågrund av invandringen, för vi söker ju oss till människor som är lika oss själva, för vem kan förstå mig bättre än någon som jag? Därför söker man sig till folk med liknande bakgrund. Staden har också väldigt stora ekonomiska klyftor och detta skapar också uppdelning och leder till många konflikter där grupperna stödjer sina ”medlemmar” och då blåses bråken upp så mycket att det drabbar alla.
Vilken scen var den starkaste för dig? När hon ser att dem alla har lämnat dagböckerna och att de vill att hon ska läsa dem, i och med detta ger dem henne chansen att förstå och chansen att hjälpa dem. Men det som påverkade mig mest var när hon förstod att hon inte kan förstå. Alltså, hon är en vit medelklasskvinna som aldrig har stött på så många motgångar och när hon förstår hur elevernas liv egentligen är så vet hon att hon aldrig kommer att kunna förstå, men hon försöker i alla fall och ger inte upp. Det är det som är det viktiga, för genom hennes försök så växer en gemenskap mellan henne och eleverna, för det är ingen som försökt förstå förut, men det gör hon.
Vad är det med själva skrivandet som blir så viktigt för eleverna? Jag tror det är den känslan av frihet de får så de kan släppa ur sig allt de hållit inne med. Det finns en plats i denna mörka värld där de kan skriva vad som helst utan att bli dömda.
Jag tror också att det är så att de får chansen att känna att deras historia betyder något, det är alltid någon som finns där som är intresserad av att läsa det de skrivit. Och ofta så känner de sig så osynliga annars i livet, men de kan alltid vända sig till skrivandet och där blir de uppskattade och bekräftade som de personer de verkligen är.
Vilka två olika syner på skola och undervisning ser du i filmen? Utbildning är ett sätt att ta sig ur fattigdom och okunnighet, men ingen har gett dessa elever chansen att bli intresserade och därför tycker de att skolan är onödig och de bryr sig inte om undervisningen. När de inte bryr sig om undervisningen tycker lärarna att den bara är bortkastad på eleverna och då orkar lärarna inte bry sig, speciellt om invandrarna som i deras ögon är ”värst”. Men då kommer den här lärarinnan som är intresserad och engagerad och hon vill hjälpa eleverna istället för att bara trycka i dem information och skicka iväg. Hon rör om i allt de är vana vid och enar eleverna istället för att separera dem. Hon ger dem den chans de behövde, chansen att bli intresserade, att få bry sig om något.
Vad säger filmen om sanning? Det är så viktigt att säga sanningen trots att det kanske inte är det som gynnar en själv mest. Om vi inte talar sanning kan vi inte räkna med rättvisa och då uppstår så många onödiga konflikter som annars hade kunnat undvikas. Det är också genom osanning så många fördomar och annat sådant uppstår och detta leder ju till större uppdelning inom samhället och mer rasism. Vi är en del av problemet och därför måste vi också vara en del av lösningen.
En filmanalys av MOA DAHLBERG NV10B