Flugornas herre
Titeln innebär för mig en metafor för att vara en härskare över kaos, att försöka leda något som inte vill låta sig ledas.
Hjälten: Jag anser att Ralph är huvudpersonen eftersom att han är den mest framträdande karaktären, det är även han som berättelsen inleds med och det är från honom man utgår då pojkarna på ön börjar dela upp sig. Han är också den som agerar noblast och står för rättvisa, vilket symboliserar en hjälte. En huvudperson behöver ju inte alltid vara en hjälte, men oftast brukar den besitta dessa drag för att man skall hoppas att allt går bra för den personen, för man håller ju hellre på de goda än de onda enligt den sägnen att det goda alltid segrar. (Vilket brukar vara moralen i de flesta historier.)
Fienden: Om man utgår ifrån Ralph som person är det fysiska hotet hans rival Jack, som försöker ta över hela stammen och vända den emot Ralph. Också allt som gör att de inte kan hålla elden vid liv är en sots fiende, men elden symboliserar också deras hopp om räddning och det är speciellt därför Ralph blir så engagerad i att hålla den vid liv. Ett ytterligare hot är mänsklighetens mentalitet överlag, girigheten och begäret som tar över handen och transformerar även de mest välvilliga människor till monster. Simon inser ju detta, men då han skall förklara det för de andra pojkarna blir han brutalt mördad.
Mentorn: Nasse är en självskriven mentor, den lugna och kloka personen som egentligen står bakom de flesta beslut och tankar Ralph yttrar inför gruppen av pojkar på ön.
Formbytaren: Flera av pojkarna går från att vara propra engelska skolpojkar till att bli okontrollerade vildar, men det är ett resultat av att mänsklighetens primitiva instinkter blir framträdande då makt och överlevnad står på spel. Ifall jag skulle välja en person tycker jag det är Simon som blir hånad för sina åsikter och alltid blir tvingad till tystnad. Genom att inte kunna yttra sina tankar framstår han i början som så pass blyg och nästan idiotförklarad av de övriga, mer högljudda pojkarna. Men då historien utvecklas inser man att han är väldigt intelligent och han är den enda som kommer på hur korrupt människan verkligen är.
Skuggor: Detta är mänsklighetens egoism och girighet. Förmågan att aldrig vara nöjd och inte vilja hjälpas åt, även om det är för att åstadkomma något större. Att bara se till en själv och ens eget bästa är det som gör att vi kommer falla som släkte till slut. Det som gör oss till en del av något större är just vår förmåga att känna medlidande, samhörighet och att kunna sätta andra över oss själva. Om vi förlorar det kommer vi förlora oss själva, vilket gestaltas i boken då de flesta pojkarna transformeras till utomjordliga monster.
Tillvaro: De strandsatta pojkarna befinner sig på en i princip oupptäckt ö bestående av outforskad djungel.
Inledningen är den att man presenteras för Ralph, förföljd av Nasse. Strandsatta på en ö utan vuxna efter ett flygplanshaveri under kriget slår de sig fram genom öns vegetation. De hittar en snäcka som sedan blir en betydande symbol för den som har makten. Med snäckan skickar Ralph ut en signal som de övriga pojkarna på ön hör och kommer för att leta upp den som framkallat ljudet.
Det ursprungliga krånglet är ju då de landar på ön. Till en början är ju allt bra, men de inser tillslut att de måste komma ifrån ön och det är ju det deras ursprungliga handlingar handlar om.
Krisen kommer då konflikten börjar uppstå mellan Ralph och Jack och alla pojkar börjar bli paranoida av skräck. Det är ju detta som är begynnelsen till alla de hemska event som utspelar sig under deras vistelse på ön. Deras instinkter tar över och de börjar förlora sig själva i kampen om makt.
Klimaxen kommer då en båt äntrar stranden och kaptenen hittar de smutsiga pojkarna som nyligen inlett en kamp om liv och död men då de inser att de ska bli räddade brister allt och de förstår att de inte är så mogna som de vill inbilla sig. Allt som hänt på ön känns då så avlägset och osannolikt, en oklar mardröm att lämna bakom sig på väg tillbaka mot sin gamla vardag och alla man älskar, något man innan tagit för givet, men nu verkligen kan uppskatta. Om man skall se denna bok som en metafor för mänsklighetens öde ser jag slutet som att författaren vill ge oss hopp, hoppet om att vi skall kunna ”räddas” trots alla våra misstag.
En bokanalys av MOA DAHLBERG NV10B
Hjälten: Jag anser att Ralph är huvudpersonen eftersom att han är den mest framträdande karaktären, det är även han som berättelsen inleds med och det är från honom man utgår då pojkarna på ön börjar dela upp sig. Han är också den som agerar noblast och står för rättvisa, vilket symboliserar en hjälte. En huvudperson behöver ju inte alltid vara en hjälte, men oftast brukar den besitta dessa drag för att man skall hoppas att allt går bra för den personen, för man håller ju hellre på de goda än de onda enligt den sägnen att det goda alltid segrar. (Vilket brukar vara moralen i de flesta historier.)
Fienden: Om man utgår ifrån Ralph som person är det fysiska hotet hans rival Jack, som försöker ta över hela stammen och vända den emot Ralph. Också allt som gör att de inte kan hålla elden vid liv är en sots fiende, men elden symboliserar också deras hopp om räddning och det är speciellt därför Ralph blir så engagerad i att hålla den vid liv. Ett ytterligare hot är mänsklighetens mentalitet överlag, girigheten och begäret som tar över handen och transformerar även de mest välvilliga människor till monster. Simon inser ju detta, men då han skall förklara det för de andra pojkarna blir han brutalt mördad.
Mentorn: Nasse är en självskriven mentor, den lugna och kloka personen som egentligen står bakom de flesta beslut och tankar Ralph yttrar inför gruppen av pojkar på ön.
Formbytaren: Flera av pojkarna går från att vara propra engelska skolpojkar till att bli okontrollerade vildar, men det är ett resultat av att mänsklighetens primitiva instinkter blir framträdande då makt och överlevnad står på spel. Ifall jag skulle välja en person tycker jag det är Simon som blir hånad för sina åsikter och alltid blir tvingad till tystnad. Genom att inte kunna yttra sina tankar framstår han i början som så pass blyg och nästan idiotförklarad av de övriga, mer högljudda pojkarna. Men då historien utvecklas inser man att han är väldigt intelligent och han är den enda som kommer på hur korrupt människan verkligen är.
Skuggor: Detta är mänsklighetens egoism och girighet. Förmågan att aldrig vara nöjd och inte vilja hjälpas åt, även om det är för att åstadkomma något större. Att bara se till en själv och ens eget bästa är det som gör att vi kommer falla som släkte till slut. Det som gör oss till en del av något större är just vår förmåga att känna medlidande, samhörighet och att kunna sätta andra över oss själva. Om vi förlorar det kommer vi förlora oss själva, vilket gestaltas i boken då de flesta pojkarna transformeras till utomjordliga monster.
Tillvaro: De strandsatta pojkarna befinner sig på en i princip oupptäckt ö bestående av outforskad djungel.
Inledningen är den att man presenteras för Ralph, förföljd av Nasse. Strandsatta på en ö utan vuxna efter ett flygplanshaveri under kriget slår de sig fram genom öns vegetation. De hittar en snäcka som sedan blir en betydande symbol för den som har makten. Med snäckan skickar Ralph ut en signal som de övriga pojkarna på ön hör och kommer för att leta upp den som framkallat ljudet.
Det ursprungliga krånglet är ju då de landar på ön. Till en början är ju allt bra, men de inser tillslut att de måste komma ifrån ön och det är ju det deras ursprungliga handlingar handlar om.
Krisen kommer då konflikten börjar uppstå mellan Ralph och Jack och alla pojkar börjar bli paranoida av skräck. Det är ju detta som är begynnelsen till alla de hemska event som utspelar sig under deras vistelse på ön. Deras instinkter tar över och de börjar förlora sig själva i kampen om makt.
Klimaxen kommer då en båt äntrar stranden och kaptenen hittar de smutsiga pojkarna som nyligen inlett en kamp om liv och död men då de inser att de ska bli räddade brister allt och de förstår att de inte är så mogna som de vill inbilla sig. Allt som hänt på ön känns då så avlägset och osannolikt, en oklar mardröm att lämna bakom sig på väg tillbaka mot sin gamla vardag och alla man älskar, något man innan tagit för givet, men nu verkligen kan uppskatta. Om man skall se denna bok som en metafor för mänsklighetens öde ser jag slutet som att författaren vill ge oss hopp, hoppet om att vi skall kunna ”räddas” trots alla våra misstag.
En bokanalys av MOA DAHLBERG NV10B