Svindlande höjder
Titeln, som ursprungligen är Wuthering Heights, är namnet den gård som mycket av handlingen utspelar sig på. Man ju tänka sig att författarinnan döpte gården inte bara efter dess ensliga läge utan även på grund av de händelser som utspelar sig på gården. Dels för Catherines och Heathcliffs känslor för varandra tar dem båda till svindlande höjder då de inser att de inte kan leva utan varandra och dessutom beskriver gårdens namn även hur den utsatts för elementens raseri och pinats genom åren, vilket man kan säga att många av personerna som levt på gården också gjorts på olika sätt.
Hjältinnan/Hjälten;
Detta är ju ursprungligen Catherine och Heathcliff trots att det finns många andra karaktärer som historien kretsar kring som till exempel Catherines dotter Cathy (Catherine, döpt efter sin moder som dog vid födseln) eller Mrs Dean. Men det är ju trots allt Catherine och Heathcliff och deras komplexa kärlek till varandra som historien kretsar kring. Fast jag tycker inte man kan kalla dem några hjältar om man skall se till den ursprungliga definitionen av hjältar, för att båda är mycket högfärdiga och rent av elaka, inte ens deras kärlek till varandra är osjälvisk! Och ingen av dem handlar på något sätt för att främja andra än dem själva, och detta ser jag då inte som hjältar. Heathcliff är i alla fall ett hittebarn som Catherines pappa tar hem från en resa och Catherine och Heathcliff blir genast vänner. Pappan är den enda förutom Catherine som behandlar Heathcliff väl och detta ser Catherines bror Hindley som ett stort hot. Så när pappan dör tar Hindley över huset och struntar då helt i att se efter Heathcliff utan behandlar honom mycket illa och förbjuder honom att umgås med Catherine. Detta gör att Heathcliff blir mycket illa däran inte bara fysiskt utan också mentalt och han lär sig att aldrig lita på någon annan människa utan att bara se till sina egna behov. Detta personlighets drag växer sig allt starkare i och med den behandling han får utstå och han blir allt mer självisk, beräknande, ovårdad och elak. Så hans uppväxt har ju till stor del format honom, men han var ganska odräglig redan när han vart väl omhändertagen av Catherines pappa. Catherine besitter också fragment av dessa drag, men hon hinner inte utveckla dem i den mån som Heathcliff, för i och med att hennes broder skiljer dem åt skickar han iväg henne för att uppfostras och passa in bättre i den välbildade värld som hon är född till. Det är också i och med detta hon inser vilka skillnader det är mellan henne nu och den hon var och den Heathcliff blivit.
Fienden: Fienden kommer i många former, som till exempel Hindley då han skiljer de älskande åt, eller Catherines make då han står i vägen för deras kärlek eller rent av samhällets normer, hur allt förväntas vara är ett motstånd till deras känslor. Dessutom beroende på vilken person man utgår ifrån så är Heathcliff en dominant fiende. Men den mäktigaste fienden i denna bok är huvudpersonerna själva. Inte bara driver dem varandra galna, utan dom driver också sig själva galna, och det är deras högfärdighet och stolthet som är det största hindret för deras känslor.
Mentorn: Detta är givetvis Mrs Dean, för det är till henne alla går då de är tunga till sinnet och behöver hjälp och det är hon som oftast kommer med de mest vettiga lösningarna, ja hon är nog den mest förnuftiga och normala person i hela boken. Och även om hon inte alltid är nöjd med sin roll så gör hon det hon kan för att hjälpa alla. Hon kan också ibland ta på sig rollen som budbärare, medlare och medhjälpare. Hon är en väldigt mångsidig karaktär och mycket viktig för historien.
Formbytaren: Det finns många karaktärer i boken som skulle kunna gå under denna kategori bara man lär sig förstå dem och kan inse varför de agerar som de gör, men den största formbytaren tycker jag nog är Catherines dotter Cathy. Hon uppfattas från första början som en högst otrevlig person, men då man får höra historien om hennes liv så begriper man väldigt fort att hon är (i alla fall var) en oerhört trevlig person om man ser under den lite bortskämda och nu bittra ytan och man känner genast medkänsla för henne, men det ordnar ju sig som tur till slut.
Skuggor: Dessa finns det många av i boken, för nästan varje karaktär verkar vara plågad på något sätt. Men det mest överhängande är ju vad man gör mot sig själv, sin egen paranoia, oförmågan att lita på någon annan därför att man inte kan sätta sin tro på att mänskligheten kan vara god. Och så finns det ju såklart många andra skuggor, som vad samhället förväntar sig av en, hur det vill att man ska se ut och agera. Detta är väldigt jobbigt för Catherine speciellt mot slutet, för var gång hon ser Heathcliff påminns hon om vem hon var, hur fri och obekymrad hon var, att hon inte behövde bry sig om vad andra tyckte. Men sedan vaknar hon upp ur den drömmen om att en gång få vara så igen och då blir hon galen av insikten att hon är fången med en make hon egentligen inte älskar, i ett liv hon inte vill ha, som en person hon inte är. Hon är påtvingad att passa samhällets normer och det blir tillslut för mycket för henne.
Tillvaro (Värld): Världen är ju dåtidens England, med allt som hör till. Men speciellt för denna värld, deras gårdar, är ju att man är så avskild från omvärlden, de som lever här bor som i en egen liten bubbla och de flesta är nöjda med det. Också samhället runtom är väldigt trångsynt och strikt i hur de vill att allt ska vara, som till exempel hur kvinnor väntas uppföra sig och allt verkar mycket avskilt från all sorts ”främmande” civilisation. Alla känner alla och allt är som det alltid varit.
Inledningen är så att Mr Lockwood kommer för att han hyrt Trushcross Grange, en närliggande gård till Wuthering Heights, och de båda gårdarna ägs av ingen mindre än Heathcliff själv där han bor på Wuthering Heights tillsammans med sin svärdotter till sons änka och det barn som varit hans ”plastbrors” innan dennes bortgång och den vresige drängen Joseph samt en hushållerska som heter Zillah. Mr Lockwood är lite av en ensamvarg och det är av denna anledning han hyrt Trushcross Grange, för att komma bort från civilisationen, och han antar att han är ensam i sitt slag med denna ovilja att umgås men upptäcker snart att Heathcliff och resten av de inneboende på Wuthering Heights är mycket värre i sitt slag och tillåter honom knappt att övernatta fastän en storm blåser därute och han har långt till Trushcross Grange från Wuthering Heights dit han tillfälligt kommit på besök. Men det slutar i alla fall med att han spenderar natten där, läser några anteckningar som skrivits ner på måfå i några böcker som fanns i rummet han tilldelats och ser spöket av Catherine, vilken är den som skrivit anteckningarna. Han blir väldigt intresserad av vad som hänt innan han kom dit då han får se Heathcliffs rasande reaktion när han blir informerad om spöket.
Så när han senare blir sjuk och ligger nerbäddad i sin säng på Trushcross Grange får han då höra historien om Catherines och Heathcliffs kärlek av hushållerskan Nelly Dean som ibland kommer på besök.
Krånglet är ju då Catherines och Heathcliffs kärlek till varandra och hur samhällsklasserna skiljer dem åt och gör att Catherine tillslut börjar se Heathcliff som icke värdig hennes kärlek då han låtit sig förfalla så medan hon blivit tvingad att lämna sin vilda uppväxt bakom sig och uppfostras till en ung dam värdig de kretsar hon börjat umgås i. Heathcliff förstår ju då först inte vad som händer, men Catherine nedvärderar honom för hur han ser ut och beter sig och detta leder till att han börjar uppfatta sig själv som problemet och när han sedan hör Catherine tala till Mrs Dean om honom och hur hon känner för honom, så uppfattar han bara den del där Catherine påpekar att han inte är bra nog för henne och detta leder då till krisen, att Heathcliff ger sig av och tänker inte komma tillbaka förrän han är Catherine värdig och lång tid går då medan Catherine gräver ner sig allt mer i sorg men tillslut tvingas gå vidare då hon tror att Heathcliff lämnat henne för alltid. Och när hon tillslut lyckats övertyga sig om att hon är lycklig kommer då Heathcliff tillbaka och river upp de gamla såren.
Detta kan ju ses som en sorts klimax, men den verkliga klimaxen kommer då Catherine slits mellan sin kärlek till Heathcliff och sin trogenhet till sin make, och detta tär då så mycket på henne att hon tillslut blir galen och inte klarar att föda sin dotter utan att det skickar henne i graven, men dottern överlever. Även Heathcliff blir galen av att Catherine lämnar honom och dedicerar därför resten av sitt liv till att göra livet så surt för hennes make som möjligt, och detta resulterar inte bara i att han själv bryts ner till en känslolös demon utan han förstör också livet för alla han möter och de som finns runt om honom.
Yttligare en klimax kommer sedan då Heathcliff många år senare dör och tillslut får återförenas med sin älskade, och alla de som han orsakat skada och lidande kan få något sorts avslut och sluta fred med sig själva och de demoner som jagat dem, om än det var Heathcliff eller deras egna inre monster.
En bokanalys av MOA DAHLBERG NV10B
Hjältinnan/Hjälten;
Detta är ju ursprungligen Catherine och Heathcliff trots att det finns många andra karaktärer som historien kretsar kring som till exempel Catherines dotter Cathy (Catherine, döpt efter sin moder som dog vid födseln) eller Mrs Dean. Men det är ju trots allt Catherine och Heathcliff och deras komplexa kärlek till varandra som historien kretsar kring. Fast jag tycker inte man kan kalla dem några hjältar om man skall se till den ursprungliga definitionen av hjältar, för att båda är mycket högfärdiga och rent av elaka, inte ens deras kärlek till varandra är osjälvisk! Och ingen av dem handlar på något sätt för att främja andra än dem själva, och detta ser jag då inte som hjältar. Heathcliff är i alla fall ett hittebarn som Catherines pappa tar hem från en resa och Catherine och Heathcliff blir genast vänner. Pappan är den enda förutom Catherine som behandlar Heathcliff väl och detta ser Catherines bror Hindley som ett stort hot. Så när pappan dör tar Hindley över huset och struntar då helt i att se efter Heathcliff utan behandlar honom mycket illa och förbjuder honom att umgås med Catherine. Detta gör att Heathcliff blir mycket illa däran inte bara fysiskt utan också mentalt och han lär sig att aldrig lita på någon annan människa utan att bara se till sina egna behov. Detta personlighets drag växer sig allt starkare i och med den behandling han får utstå och han blir allt mer självisk, beräknande, ovårdad och elak. Så hans uppväxt har ju till stor del format honom, men han var ganska odräglig redan när han vart väl omhändertagen av Catherines pappa. Catherine besitter också fragment av dessa drag, men hon hinner inte utveckla dem i den mån som Heathcliff, för i och med att hennes broder skiljer dem åt skickar han iväg henne för att uppfostras och passa in bättre i den välbildade värld som hon är född till. Det är också i och med detta hon inser vilka skillnader det är mellan henne nu och den hon var och den Heathcliff blivit.
Fienden: Fienden kommer i många former, som till exempel Hindley då han skiljer de älskande åt, eller Catherines make då han står i vägen för deras kärlek eller rent av samhällets normer, hur allt förväntas vara är ett motstånd till deras känslor. Dessutom beroende på vilken person man utgår ifrån så är Heathcliff en dominant fiende. Men den mäktigaste fienden i denna bok är huvudpersonerna själva. Inte bara driver dem varandra galna, utan dom driver också sig själva galna, och det är deras högfärdighet och stolthet som är det största hindret för deras känslor.
Mentorn: Detta är givetvis Mrs Dean, för det är till henne alla går då de är tunga till sinnet och behöver hjälp och det är hon som oftast kommer med de mest vettiga lösningarna, ja hon är nog den mest förnuftiga och normala person i hela boken. Och även om hon inte alltid är nöjd med sin roll så gör hon det hon kan för att hjälpa alla. Hon kan också ibland ta på sig rollen som budbärare, medlare och medhjälpare. Hon är en väldigt mångsidig karaktär och mycket viktig för historien.
Formbytaren: Det finns många karaktärer i boken som skulle kunna gå under denna kategori bara man lär sig förstå dem och kan inse varför de agerar som de gör, men den största formbytaren tycker jag nog är Catherines dotter Cathy. Hon uppfattas från första början som en högst otrevlig person, men då man får höra historien om hennes liv så begriper man väldigt fort att hon är (i alla fall var) en oerhört trevlig person om man ser under den lite bortskämda och nu bittra ytan och man känner genast medkänsla för henne, men det ordnar ju sig som tur till slut.
Skuggor: Dessa finns det många av i boken, för nästan varje karaktär verkar vara plågad på något sätt. Men det mest överhängande är ju vad man gör mot sig själv, sin egen paranoia, oförmågan att lita på någon annan därför att man inte kan sätta sin tro på att mänskligheten kan vara god. Och så finns det ju såklart många andra skuggor, som vad samhället förväntar sig av en, hur det vill att man ska se ut och agera. Detta är väldigt jobbigt för Catherine speciellt mot slutet, för var gång hon ser Heathcliff påminns hon om vem hon var, hur fri och obekymrad hon var, att hon inte behövde bry sig om vad andra tyckte. Men sedan vaknar hon upp ur den drömmen om att en gång få vara så igen och då blir hon galen av insikten att hon är fången med en make hon egentligen inte älskar, i ett liv hon inte vill ha, som en person hon inte är. Hon är påtvingad att passa samhällets normer och det blir tillslut för mycket för henne.
Tillvaro (Värld): Världen är ju dåtidens England, med allt som hör till. Men speciellt för denna värld, deras gårdar, är ju att man är så avskild från omvärlden, de som lever här bor som i en egen liten bubbla och de flesta är nöjda med det. Också samhället runtom är väldigt trångsynt och strikt i hur de vill att allt ska vara, som till exempel hur kvinnor väntas uppföra sig och allt verkar mycket avskilt från all sorts ”främmande” civilisation. Alla känner alla och allt är som det alltid varit.
Inledningen är så att Mr Lockwood kommer för att han hyrt Trushcross Grange, en närliggande gård till Wuthering Heights, och de båda gårdarna ägs av ingen mindre än Heathcliff själv där han bor på Wuthering Heights tillsammans med sin svärdotter till sons änka och det barn som varit hans ”plastbrors” innan dennes bortgång och den vresige drängen Joseph samt en hushållerska som heter Zillah. Mr Lockwood är lite av en ensamvarg och det är av denna anledning han hyrt Trushcross Grange, för att komma bort från civilisationen, och han antar att han är ensam i sitt slag med denna ovilja att umgås men upptäcker snart att Heathcliff och resten av de inneboende på Wuthering Heights är mycket värre i sitt slag och tillåter honom knappt att övernatta fastän en storm blåser därute och han har långt till Trushcross Grange från Wuthering Heights dit han tillfälligt kommit på besök. Men det slutar i alla fall med att han spenderar natten där, läser några anteckningar som skrivits ner på måfå i några böcker som fanns i rummet han tilldelats och ser spöket av Catherine, vilken är den som skrivit anteckningarna. Han blir väldigt intresserad av vad som hänt innan han kom dit då han får se Heathcliffs rasande reaktion när han blir informerad om spöket.
Så när han senare blir sjuk och ligger nerbäddad i sin säng på Trushcross Grange får han då höra historien om Catherines och Heathcliffs kärlek av hushållerskan Nelly Dean som ibland kommer på besök.
Krånglet är ju då Catherines och Heathcliffs kärlek till varandra och hur samhällsklasserna skiljer dem åt och gör att Catherine tillslut börjar se Heathcliff som icke värdig hennes kärlek då han låtit sig förfalla så medan hon blivit tvingad att lämna sin vilda uppväxt bakom sig och uppfostras till en ung dam värdig de kretsar hon börjat umgås i. Heathcliff förstår ju då först inte vad som händer, men Catherine nedvärderar honom för hur han ser ut och beter sig och detta leder till att han börjar uppfatta sig själv som problemet och när han sedan hör Catherine tala till Mrs Dean om honom och hur hon känner för honom, så uppfattar han bara den del där Catherine påpekar att han inte är bra nog för henne och detta leder då till krisen, att Heathcliff ger sig av och tänker inte komma tillbaka förrän han är Catherine värdig och lång tid går då medan Catherine gräver ner sig allt mer i sorg men tillslut tvingas gå vidare då hon tror att Heathcliff lämnat henne för alltid. Och när hon tillslut lyckats övertyga sig om att hon är lycklig kommer då Heathcliff tillbaka och river upp de gamla såren.
Detta kan ju ses som en sorts klimax, men den verkliga klimaxen kommer då Catherine slits mellan sin kärlek till Heathcliff och sin trogenhet till sin make, och detta tär då så mycket på henne att hon tillslut blir galen och inte klarar att föda sin dotter utan att det skickar henne i graven, men dottern överlever. Även Heathcliff blir galen av att Catherine lämnar honom och dedicerar därför resten av sitt liv till att göra livet så surt för hennes make som möjligt, och detta resulterar inte bara i att han själv bryts ner till en känslolös demon utan han förstör också livet för alla han möter och de som finns runt om honom.
Yttligare en klimax kommer sedan då Heathcliff många år senare dör och tillslut får återförenas med sin älskade, och alla de som han orsakat skada och lidande kan få något sorts avslut och sluta fred med sig själva och de demoner som jagat dem, om än det var Heathcliff eller deras egna inre monster.
En bokanalys av MOA DAHLBERG NV10B